this is me

Plugget tar över, men jag orkar inte bry mig. Allt vi haft den senaste tiden har jag tagit tag i dagen innan och det blir som det blir.. Jag har ingen vilja eller kraft och jag orkar inte bry mig. Skolan från morgon till eftermiddag och sen plugg resten av dagen/kvällen? Att jag inte ens får panik skrämmer mig för är det något jag brukar få om jag inte är förberedd, så är det panik. Idag hade vi historia prov och jag och Anna satt på bibblan i måndags för att plugga lite. Läste på historian i en timme, sen blev det inget mer. Imorgon lovade jag mig själv att jag skulleskulle plugga hela kvällen, eller åtminstonde några timmar. Läser anteckningarna i tio minuter sen somnar jag framför brasen för att sen förflytta mig in i pappas säng för att kolla fotboll resten av kvällen, behöver jag säga att jag var förbannad på mig själv inne på historia provet? Jag brukar kunna sådana prov, så mycket att det är svårt att sluta skriva. Idag fick jag verkligen pressa fram orden. Men, jag har bara mig själv att skylla. (UPDATE: nu så här iefterhand, jag fick MVG på provet, och arbetet jag skriver om här nedanför, att något som går bra kan kännas så kasst...)

Likadant med turismen. Ett arbete ska in på fredag och vi har haft nästen sen skolstarten  (12/9) på oss, de flesta är färdiga, har jag börjat? (började lite i måndags på bibblan men kom inte långt alls) nej... Idag sa Melis tillochmed till mig "Snälla Amanda, börja på ditt arbete, jag får panik för din skull". Och igen, har jag någon panik. Nej. Efter höstlovet ska jag ta tag i skolan, hålla koll på anteckningar så jag slipper kopiera från mina underbara vänner och skaffa ordentliga skrivhäfte. Jag som inte alls är slarvig egentligen.

Och dessutom saknar jag Gran Canaria utti hällskotta.... Var det något jag inte trodde var att jag skulle sakna det, men oj! Flera gånger om dagen är det som en spark i magen när jag påminns om det. Alla de underbara människorna som vi jobbade med (de flesta) och de vi träffade och värmen och lättnaden på söndagskvällen innan vi gick ut med vetskapen att vi skulle vara lediga tills onsdagen och bara kunde njuta av värmen. Shorts och linne, klänning och bara ben. GAAAAAH! Att knappt någon av dom har facebook gör det inte lättare. En av de vi jobbade med (utav typ 10) har facebook, så honom mailar vi med, men han är inne så sällan att det kan ta två veckor innan svar kommer. Åh vad jag saknar allt!!!! Villvillvill tillbaka.. NU! Kollar igenom bilderna och vill bara gråta, ont...

älskade vän!